Hejsan…. alla läsare 
ni kanske vill veta vem denna tjej bak
om skärmen är? presentationen säger en del men inte så mycket. Eftersom jag skaffade denna blogg för att skriva av mig o dela med mig av mitt liv o dess tidigare händelser så ska ni få veta lite mer här
ni kanske vill veta vem denna tjej bakom skärmen är? presentationen säger en del men inte så mycket. Eftersom jag skaffade denna blogg för att skriva av mig o dela med mig av mitt liv o dess tidigare händelser så ska ni få veta lite mer här Va har hänt under åren innan:
När jag va 19 fick jag en son vid namn Leon o han blev hela min värld. Bodde ihop med hans far men förhållandet va turbulent kan man kalla det med slagsmål o andra galenskaper. År -(03) (minns inte exakt eller om de va 02) kom polisen o hämtade honom, de va sista smällen jag tog där. Dum som jag var så stod jag inte på mig utan drog tillbaka allt o han släpptes . Min tanke var att min son SKA ha sin far o inte på kåken. Det resulterade i förföljelse från hans familj (o deras vänner) o trakasserier för att få mig lämna pojken till dem…… Vilket jag tillslut gjorde då jag inte orkade med deras skit mer i löfte om att jag skulle få träffa honom när JAG VILLE. Sitter här idag o inte ens fått se honom sen han va (3).. så … så bra gick det! Det kunde förhindras om någon bara förklarat mina rättigheter o hänvisat mig till kvinnojouren då jag bodde hos min morfar med pojken under de dagarna jag hade honom hos mig. Jag gav upp totalt o saknaden o ångesten åt upp mig o jag började dricka dagligen för att orka dagen igenom , för att möta morgondagen. Tillslut var man förbjuden att ens sätta foten på de bostadsområde där de bodde. Så fort man visade sig där så kom det någon de kände o hotade o så gott som släpade en från området, knuffade en iväg. Tänk då var man inte mycket kvar av o tillslut ville man inte ens visa sig där, man klarade inte längre o orkade inte känna de man gjorde. Det va förnedrande! Jag hamnade totalt fel o sökte mig till fel människor , träffade P … som jag tillslut dagligen levde med. Han var min som jag då trodde eller intalade mig själv – enda vän i världen! Han lyssnade , förstod, sa snälla ord , gav en tröstande kram, skyddade mig den sårbara inför saker, tog hand om mig, ja han fanns där som att han bara fanns enbart för mig. (JAPP VARNINGSSIGNALER) jag liksom drogs in i något jag själv inte riktigt kunde styra över o till en början lät jag det ske o sen var det för sent. Jag hann inte med själv där i allt som hände o än idag så fattar jag inte hur det kunde bli som det blev. (Att man inte vaknade till typ eller började förstå att har det aldrig gått utför innan så är det nu på väg!) Jag slets så gott som bort från mig själv , från alla de vänner jag hade, från de jag själv trodde på , de jag själv tyckte eller kände. Han hade träffat en skadad ”fågel” o kunde nu forma den till de han ville o ”fågeln” skulle inte kunna flyga sin väg! Tiden gick o han va HELA MIN VÄRLD , jag fungerade inte alls om han inte va i närheten. Jag blev till en början i mitt egen missbruk av alkohol även medberoende i hans missbruk av amfetamin , jag hatade det men tyckte synd om honom o han körde med den ena anledningen efter den andre om det o dessa lögner blev bara större o större o oftare. Tänk att när jag i början träffad honom så va de ingen som sa mig sanningen om den mannen, att han varit dömd då 14 gånger o missbrukat amfetamin i 12 år. Det fick jag veta ett par år senare då jag satt fast i skiten. (hans värld) Detta ”förhållande” om man nu kan kalla det de gick snett ganska fort , misshandel, psykisk misshandel, förtryck o senare tvångsdrogning o alla de konstigheter han hade för sig med ens kropp som ”våldtogs” (kan man kalla det) både fysiskt o psykiskt på alla möjliga konstiga, sjuka sätt. Mot min vilja skedde de en massor av saker o mycket av det har jag förträngt , vissa händelser , kroppens egna sätt att klara av det antagligen. Har idag hepatit.c som han smittade mig med genom hans skitiga kanyler o ett drogberoende jag inte själv valt att leva med. Mitt psyke har fått sig ett par rediga smällar o det spökar en hel del för mig, fått bedömning MISSBRUKARE o att jag lider av svår panikångest o depression o dödsångest , inte så konstigt! Missbrukare är man verken men vill eller inte i detta fallet. Många nätter är vakna i rädslan för att somna , fulla av drömmar som tar mig tillbaka till de va jag kallar HELVETET o dödsångesten kommer då jag inte orkar hålla mig vaken så mycket längre ,( ja det kan va annars med ). Idag lever jag med allt detta o försöker vara en bra mamma till min dotter vid namn ANGEL. Hennes namn har en historia bakom sig med … drar den lite snabbt o lätt här: Den dagen jag fick veta att jag va gravid så slutade jag tvärt att dränka allt, höll mig ifrån dricka o valde att säga upp kontakten med en hel del av de Missbrukar vänner jag hade. Jag fick något att leva för o jag tog den chansen o jag sa att blir det en ficka då SKA hon heta angel .. för de är precis va hon är för mig , en räddande ängel ur mycket av skiten. Jag bor med lillans pappa på en gård o just nu har vi 7 hästar , 3 hundar o 3 katter, en spindel, o 2 kaniner som smet o springer på gården. Vi kämpar med att göra vårat liv till de vi drömmer om o vi har kommit ganska långt måste jag tillägga med. Än idag kämpar jag för pojken , vi har fortfarande delad vårdnad o haft under alla åren men allt jag fått är tala ett par gånger med honom i telefonen, ett framsteg men jag orkar inte vänta på nästa …. något måste göras, något måste ske… åren går förlorade o jag vägrar att förlora mer.
idag lever inte P , han dog i canser för över 2 årsen
o över det är jag både arg o ledsen… fick aldrig chansen att ge igen för allt han gjorde mot mig eller säga honom va jag nu tycker om de jag insett då jag väl tillslut kom ur det, vaknade upp o började en kamp att kunna bli hel. Hel kommer jag nog aldrig att bli igen o inte heller den jag va innan detta hände men jag kan nog göra något av det o det är precis de jag tänker göra med, en dag då jag är lite starkare då ska jag öppna ett behandlingshem eller något för utsatta kvinnor… de är min dröm!
men det är inte än… jag väntar på att läka o finna mig själv i allt det här!/
Så där …det va en del… hoppas ni förstår mina inlägg bättre så fick ni ju lära känna mig lite bättre med. Kramizar Cicci<3
tack för att ni vill dela mina tankar o allt som dyker upp här på bloggen.
Väldigt bra skrivet…
OvAyki kvasehmsrzcs, [url=http://gddvlyyvllzn.com/]gddvlyyvllzn[/url], [link=http://hsgtpuxdjesd.com/]hsgtpuxdjesd[/link], http://cbiprhxyoyas.com/
löööööve you
Å. söta rara du…tack för att du på ett så ärligt och öppet berättar en del av ditt livs historia. Jag tycker du är en fantstisk människa som skriver om detta. Och vad skönt att du hittat rätt i livet…för det är du värd….
Och som sagt, de onda får sitt straff på ett eller annat sätt.
Just nu har jag tagit ett brejk med mitt bloggskrivande då själen värker lite. Men kul att du kommenterade… å du är så välkommen tillbaka att läsa om mitt förvirrade liv…haha.
Kram Lilitha
Kikar gärna in igen o det kommer jag nog att göra ett par gånger
tack för din kommentar 
de värmde 
kram
Hej Cicci!
Har inte hunnit sätta mig in i bloggen riktigt än, men det jag har sett är bra, modigt att dela med dig på detta sätt.
Tänker spontant att du borde ta kontakt med familjerätten och få igång umgänge med din son, socialkontoret hjälper dig med sånt.
Självklart får du länka till min blogg, kul att du gillade den! Just nu känner jag mig lite osäker på om jag ska fortsätta eller inte, men inlägg som ditt gör att man tänker att den kanske gör lite nytta ändå…
Fortsätt kämpa!
”Var inte rädd för motstånd – kom ihåg att det är i motvind och inte i medvind som en drake stiger!”
Kram
Néa
Hej! Kikar in här för första gången och grips av det jag läser. Jag hoppas du lyckas bli hel en dag och att du en dag kan öppna ditt behandlingshem.
Kram!
En dag kommer du att kunna förlåta P, även om du inte känner så nu. Och den dagen du förlåter, då är du på god väg att bli hel!
Jag önskar dig all lycka med din son. Förstår inte att inte myndigheterna hjälper till? Barn har rätt till båda sina föräldrar!!!
Det låter så mysigt att bo på gård med så många djur. Så vill jag oxå bo en dag!
Stor kram till dig och din familj! //BM